Den här coronapausen verkar tyvärr bli lång, så nu återupptar jag vinjetten Ta hand om dig om olika sätt att ta hand om sig. I den här tiden är det viktigare än någonsin att vårda sin hälsa och själsliga balans. För mig är träning ett av de bästa sätten att sköta om bådadera.
Har du också svårt att få tillräckligt med rörelse nu i pandemitider? För mig blev det alldeles för mycket stillasittande i våras när jag pausade min Rosenmottagning och jobbade hemma i mitt biblioteksjobb. Inte blev det lättare av rekommendationer som ”håll 2 meters avstånd” och ”undvik gym”.
Men nu har jag hittat ett upplägg som passar mig. Nyckelordet för mig är ”tillsammans”. Kanske kan det inspirera dig att hitta lösningar som fungerar för dig.
Gå till jobbet hemma
Dagliga promenader fick jag faktiskt till direkt i mars. Oavsett vilket av jobben jag åker till så har jag knappt tio minuters promenad till och från tunnelbanan. Så jag bestämde mig för att ”gå till jobbet” och ”gå från jobbet” – 15–20 minuters promenad på morgonen innan jag slår på datorn och ungefär lika långt när jag är klar för dagen. På morgonen piggnar jag till och blir mer klartänkt av promenaden, på kvällen varvar jag ner och övergår till ledig känsla.
Jag har nog utforskat varenda trottoar och gångstig i de närmaste kvarteren nu. Bästa slingan innehåller en ganska lång trappa uppåt. Om jag går fort uppför den får jag upp lite puls och flås också. Inget i närheten av de tre trappor jag har upp till lunchrum och mötesrum på biblioteket, men bättre än inget.
Nu under de mörkaste månaderna satsar jag hellre på lunchpromenad, för att fånga det lilla dagsljus som finns.
Friskispass online
En av många saker jag saknat det här året är vettig träning. I vanliga fall går jag på jympa och andra pass på Friskis & Svettis en eller två gånger i veckan, men nu har jag inte varit där sedan i februari. Jovisst, jag kan en massa bra övningar, och musik har jag ju, men det är liksom inte samma sak ensam hemma… Det blev några halvhjärtade försök med hantlar och gummiband.
Men i slutet av våren la Friskis & Svettis ut pass på webben. Olika passtyper, men alltid en ledare och två deltagare i ungefär en halvtimme. Jag är så präglad på Friskis att jag genast hänger med och blir glad om jag ser någon i ledarkläder köra igång.
Friskis online-passen har blivit min räddning. Utbudet har utökats efterhand, och nu finns det både schemalagda pass som är igång vissa timmar, och pass som kan köras när som helst.
Pass tillsammans på distans
Friskispassen är tillgängliga för alla, man behöver inte vara medlem. Jag berättade om dem för min vän N, och hon blev eld och lågor. Vi började köra tillsammans en kväll i veckan, fast var och en hemma hos sig då.
Vi bestämmer en tid, och inför den byter jag om och rullar ut en yogamatta på vardagsrummet. När det är dags videopratar vi lite och kopplar sedan ner och kör passet på varsitt håll. Vi behöver inte ens välja samma pass, var och en kan utgå från sin dagsform. Eftersom alla pass är lika långa blir vi ändå klara ungefär samtidigt och videopratar lite efteråt också.
På det här viset kan vi träna ihop betydligt oftare än vi brukar få till att träna tillsammans på en Friskisanläggning. Och det är så roligt att höras att träningen garanterat blir av.
Nu i höst berättade jag om det här upplägget för M, en annan vän, som blev lika entusiastisk hon. Hon bor inte ens i Stockholm, men nu tränar vi ihop varje helg. Vi får både regelbunden kontakt och träning, win-win!
Styrketräning på distans
I somras såg jag på Facebook att min vän S hade kört ett liknande upplägg med några kollegor. De körde plankan tillsammans via Zoom varje morgon. Nu hade de hållit på så länge att allihop klarade att stå i plankan i 5 minuter, så de funderade på att byta till någon annan övning. Armhävningar eller jägarvila kanske?
”Om ni tar jägarvila, kan inte jag få vara med då? Jag har lite problem med ett knä och sjukgymnasten säger att jag ska göra jägarvila, men på något vis förtränger jag alltid det”, skrev jag till henne.
Nu kör S och jag jägarvila via Zoom en eller två morgnar i veckan. Första gången klarade jag 30 sekunder med mycket stånk och stön. Men det har gradvis gått allt bättre, särskilt om vi har något spännande att prata om medan vi sitter där mot väggen i varsitt hem. Då klarar jag faktiskt 5 minuter ibland. Sedan är jag öm och darrig i benen en lång stund, men det märks att jag blir starkare. Knäproblemen har i princip försvunnit. Och så är det ju så roligt att pratas vid.
Håll distansen OCH håll kontakten, det har blivit mitt mantra.
Vilken värld vill du se?
Men lika viktigt är de små vardagliga sakerna som ger glädje:
Jag ser björk, sten, fönster
Emrike Aktuellt 