Kategoriarkiv: Ta hand om dig

Ta hand om dig: fyra frågor för framtiden

När allt det här är över… Det uttrycket använder jag ganska ofta nu. Gör du också det?

Coronakrisen är långt ifrån över, men det ser mer hoppfullt ut inför 2021. Vi vet inte exakt när, men någon gång kommer vi ut på andra sidan. Då är både vi och världen förändrade. Men hur? Här är fyra frågor för framtiden:

  • Vilken värld vill du se?
  • Hur kan du själv bidra till den?
  • Vad vill du ta med dig dit från den gamla tillvaron?
  • Vad vill du släppa och lämna kvar i det gamla?

Den här sortens frågor kan behöva tid på sig, så att svaren får mogna fram i sin egen takt.

Eller också vet du direkt hur du vill ha det.

Det viktiga är att du hittar dina unika svar.

Ta hand om dig: Träna tillsammans på distans

Den här coronapausen verkar tyvärr bli lång, så nu återupptar jag vinjetten Ta hand om dig om olika sätt att ta hand om sig. I den här tiden är det viktigare än någonsin att vårda sin hälsa och själsliga balans. För mig är träning ett av de bästa sätten att sköta om bådadera.

Har du också svårt att få tillräckligt med rörelse nu i pandemitider? För mig blev det alldeles för mycket stillasittande i våras när jag pausade min Rosenmottagning och jobbade hemma i mitt biblioteksjobb. Inte blev det lättare av rekommendationer som ”håll 2 meters avstånd” och ”undvik gym”.

Men nu har jag hittat ett upplägg som passar mig. Nyckelordet för mig är ”tillsammans”. Kanske kan det inspirera dig att hitta lösningar som fungerar för dig.

Gå till jobbet hemma

Dagliga promenader fick jag faktiskt till direkt i mars. Oavsett vilket av jobben jag åker till så har jag knappt tio minuters promenad till och från tunnelbanan. Så jag bestämde mig för att ”gå till jobbet” och ”gå från jobbet” – 15–20 minuters promenad på morgonen innan jag slår på datorn och ungefär lika långt när jag är klar för dagen. På morgonen piggnar jag till och blir mer klartänkt av promenaden, på kvällen varvar jag ner och övergår till ledig känsla.

Jag har nog utforskat varenda trottoar och gångstig i de närmaste kvarteren nu. Bästa slingan innehåller en ganska lång trappa uppåt. Om jag går fort uppför den får jag upp lite puls och flås också. Inget i närheten av de tre trappor jag har upp till lunchrum och mötesrum på biblioteket, men bättre än inget.

Nu under de mörkaste månaderna satsar jag hellre på lunchpromenad, för att fånga det lilla dagsljus som finns.

Friskispass online

En av många saker jag saknat det här året är vettig träning. I vanliga fall går jag på jympa och andra pass på Friskis & Svettis en eller två gånger i veckan, men nu har jag inte varit där sedan i februari. Jovisst, jag kan en massa bra övningar, och musik har jag ju, men det är liksom inte samma sak ensam hemma… Det blev några halvhjärtade försök med hantlar och gummiband.

Men i slutet av våren la Friskis & Svettis ut pass på webben. Olika passtyper, men alltid en ledare och två deltagare i ungefär en halvtimme. Jag är så präglad på Friskis att jag genast hänger med och blir glad om jag ser någon i ledarkläder köra igång.

Friskis online-passen har blivit min räddning. Utbudet har utökats efterhand, och nu finns det både schemalagda pass som är igång vissa timmar, och pass som kan köras när som helst.

Friskis jympa online

 

Pass tillsammans på distans

Friskispassen är tillgängliga för alla, man behöver inte vara medlem. Jag berättade om dem för min vän N, och hon blev eld och lågor. Vi började köra tillsammans en kväll i veckan, fast var och en hemma hos sig då.

Vi bestämmer en tid, och inför den byter jag om och rullar ut en yogamatta på vardagsrummet. När det är dags videopratar vi lite och kopplar sedan ner och kör passet på varsitt håll. Vi behöver inte ens välja samma pass, var och en kan utgå från sin dagsform. Eftersom alla pass är lika långa blir vi ändå klara ungefär samtidigt och videopratar lite efteråt också.

På det här viset kan vi träna ihop betydligt oftare än vi brukar få till att träna tillsammans på en Friskisanläggning. Och det är så roligt att höras att träningen garanterat blir av.

Nu i höst berättade jag om det här upplägget för M, en annan vän, som blev lika entusiastisk hon. Hon bor inte ens i Stockholm, men nu tränar vi ihop varje helg. Vi får både regelbunden kontakt och träning, win-win!

Styrketräning på distans

I somras såg jag på Facebook att min vän S hade kört ett liknande upplägg med några kollegor. De körde plankan tillsammans via Zoom varje morgon. Nu hade de hållit på så länge att allihop klarade att stå i plankan i 5 minuter, så de funderade på att byta till någon annan övning. Armhävningar eller jägarvila kanske?

”Om ni tar jägarvila, kan inte jag få vara med då? Jag har lite problem med ett knä och sjukgymnasten säger att jag ska göra jägarvila, men på något vis förtränger jag alltid det”, skrev jag till henne.

Nu kör S och jag jägarvila via Zoom en eller två morgnar i veckan. Första gången klarade jag 30 sekunder med mycket stånk och stön. Men det har gradvis gått allt bättre, särskilt om vi har något spännande att prata om medan vi sitter där mot väggen i varsitt hem. Då klarar jag faktiskt 5 minuter ibland. Sedan är jag öm och darrig i benen en lång stund, men det märks att jag blir starkare. Knäproblemen har i princip försvunnit. Och så är det ju så roligt att pratas vid.

Håll distansen OCH håll kontakten, det har blivit mitt mantra.

Ta hand om dig: tacksamhet

I slutet av 80-talet gick jag i terapi. Terapeuten sa en sak som fick mig att studsa:
– Ju mer problem du har, desto mer tacksamhet måste du ha.
”Hon är från vettet!” var min första tanke. Men i övrigt var hon en ovanligt vettig människa, så jag gjorde ändå min hemläxa att skriva en lista på saker jag var tacksam för.
Märkligt nog fungerade det faktiskt. Inte så att problemen försvann på något magiskt vis, eller att jag förnekade att de fanns. Men jag blev lugnare av att påminna mig om att det fanns bra saker i mitt liv också. Jag kunde tänka klarare och ta itu med problemen på ett bättre sätt.

Sedan dess har tacksamhet blivit ett av mina favoritverktyg. Jag har en fin skrivbok där jag ungefär en gång i veckan fyller en sida med saker jag är tacksam för. I dessa dagar kan det bli sådant som:

  • jag är frisk
  • ingen av mina vänner är allvarligt sjuk i corona
  • det fungerar bra att sköta mitt universitetsjobb på distans
  • det jobbet tryggar min försörjning
  • det är tråkigt men hanterligt för mig att jag inte har några rosenklienter just nu
  • jag får gå ut och promenera när jag vill – vi har inte utegångsförbud

Men lika viktigt är de små vardagliga sakerna som ger glädje:

  • jag hörde en bofink
  • kaffe i solen
  • påskliljor på vardagsrumsbordet
  • mötte en hare på morgonpromenaden

Och det som händer i världen i stort:

  • en stor våg av hjälpsamhet och kreativa lösningar i Sverige
  • smittspridningen har börjat plana ut i Italien

För mig har tacksamhetsboken fungerat bra i många år. Vid det här laget har det blivit flera fulla skrivböcker.
Men det finns andra sätt att jobba med tacksamhet. För en del passar det t.ex. bättre att varje kväll skriva ner vad som varit bra under dagen, eller att ta en stund med sina närmaste för att prata om det.
Om någon annan är inblandad i det du är tacksam för så tacka gärna den personen också. Det blir dubbel effekt!

Reser du ragg så fort du hör ordet tacksamhet? Prova ett annat ord istället. Vad är du glad för? Vad har gjort dig lättad? Vad är bra i livet?

Låter det fortfarande flummigt? Det finns en hel del forskning som visar att tacksamhet påverkar den mentala hälsan positivt. Möjligen är det även bra för den fysiska hälsan, men där finns det inte lika mycket forskning än.
https://psykologimedmera.se/halsa/tacksamhet-starker-hjarnan/#

Under vinjetten Ta hand om dig delar jag med mig av mina favoritverktyg för att hålla balansen och ta hand om mig. Hoppas att några av dem gör gott för dig också – berätta gärna i en kommentar om du vill!

Ta hand om dig: 3-2-1, en enkel närvaroövning

Är du som jag påverkad av coronavirusets framfart i vår värld? Det kan vara svårt att behålla sitt lugn i denna storm av förskräckliga nyheter.

Under vinjetten Ta hand om dig delar jag med mig av mina favoritverktyg för att hålla balansen och ta hand om mig. Hoppas att några av dem gör gott för dig också – berätta gärna i en kommentar om du vill!

När tankarna skenar långt in i framtiden och är fulla av grubbel och katastroftänk behöver jag hjälp att landa i nuet. Det här är en enkel mindfulnessövning som kan göras när och var som helst.

Jag använder mina fem sinnen och noterar tre saker jag ser, tre saker jag hör och tre saker jag känner. Under känner kan det vara sinnesintryck både från känsel, lukt och smak. Det spelar ingen roll vad det är för saker, ta bara det första som dyker upp. Lägg inga värderingar på sakerna, bara notera och beskriv för dig själv.

Därefter två saker du ser, två saker du hör och två saker du känner, och slutligen en av vardera. Det är helt ok att notera samma sak flera gånger.

Häromdagen tog jag min kaffemugg och satte mig på bergknallen bakom huset. Där blev övningen ungefär så här:

Termosmugg och sittdyna på en solig bergknalleJag ser björk, sten, fönster
Jag hör skata, bil, byggbuller
Jag känner smaken av kaffe i munnen, solvärme på kinderna, kall vind på höger hand

Jag ser talgoxe, vissen ljung
Jag hör bil, barnröster
Jag känner kaffesmak, kall vind i nacken

Jag ser mossa
Jag hör skata
Jag känner solvärme

Vid det laget var jag närvarande i solen med min kaffemugg, och medveten om att mitt liv just där och då var bra. Det blev lättare att fortsätta igenom vardagen.

Andra dagar när jag är riktigt uppjagad kan jag behöva gå igenom övningen två-tre gånger innan jag riktigt har landat i nuet.

Den här övningen lärde jag mig för många år sedan när jag satt på tåget för att hälsa på vänner som bor djupt inne i de småländska skogarna. Jag bläddrade i SJ:s kundtidning och hittade en intervju med stressforskaren Aleksander Perski, där han tipsade om övningen. Övningen verkade så enkel, jag provade direkt där på tåget och fastnade direkt för den.

Efter en trevlig kväll med vännerna låg jag i min säng i gäststugan framåt midnatt. Den där övningen ja… jag kanske skulle prova igen?

Jag ser kvisthål i takpanelen, halogenspotar och en liten fladdermus i plysch
Jag hör … … …?
Jag hör faktiskt ingenting.

Fåglarna hade tystnat, vinden hade lagt sig.
Den tystnaden var väldigt vilsam. Men det är enda gången jag har upplevt det. I min vardag i Stockholm finns det alltid några små ljud att notera.